The journey is the experience: Das Boot och vad som hände sen...

Vi lämnade Koh Tao, glada i hågen inför vårt äventyr på lugna paradisön Phi-phi. Enkel match tänkte vi, nattbåt är ju mycket bättre än buss, vi kan vandra runt och sova liggandes säkert.
De två naiva svenskorna begav sig till piren och skuttade ombord, med Oreo-kakor, kortlek och litervis med vatten, skrattandes åt alla landkrabbe-suckers som inte blivit upplysta om denna briljanta möjlighet...
Vi fick snabbt en kallsup när vi klättrat upp på övre däck, in i det svettiga (före detta grislastutrymmet?) rummet som mer påminde om en "solky" gympasal.
Nåja, hukandes under den generösa takhöjden (i thailändska mått mätt) på 150 centimeter insåg vi att de numrerade platserna innebar de ca 30 kvadratcentimetrar vi fick tillhanda att utöva vår skönhetssömn på...

(Varje flytväst representerar en sovplats..)

Efter en böljande färd på nio timmar och ett (1) toabesök, som vi helst vill glömma (men där Lina med bravur klarade av en intrikat kackerlackesituation, något hon är väldigt stolt över) stapplade vi i land bara för att fösas upp på en tuk-tuk tillsammans med den övriga boskapen. Det är magiskt hur thailändare kan trolla med utrymme. 10 turister med backpacks får ju lätt plats på två korta bänkar på en lastmoped. Easy-peasy!
Vi kördes till ett frukostställe som sett sin prime-time för längesedan, där de även hade mage att ta betalt för en trauma-generator till toalett.
Vid det här laget var vi ganska slitna och småsugna på att komma fram, men först väntade en kort busstur på ca 2 timmar där vår travel agent genom effektiv planering fått in inte mindre än fyra bussbyten. Imponerande!

(I väntan på de fyra bussarna, ca 6 på morgonen)

(Det fanns nästan inga spår efter den fruktansvärda katastrof som drog fram här för tre år sedan, men dessa skyltar påminner om faran)

Nåja. Slutligen kom vi fram till den lugna oas vi längtat till, Phi-Phi Don.

Eller var det Ibiza?

Alla våra strapatser (från termiterna i vår bungalow på Koh Tao via båtresan till Phi-Phi) hade tagit ut sin rätt. Vi lyxade till med ett rum på ett hotell som inte ens med god vilja faller under kategorin backpacker-accommodation. Men vi kände att 200 kr upp från en bambuhydda med hamnutsikt var befogat...

Vi tog seden dit vi kom och svingade några drinkar och våra lurviga med alla andra svenskar på tjugonånting...(ja, katta tänker utnyttja den termen in i det sista...). En skön kväll på strandbaren Carlitos, komplett med utspädda drinkar i gigantiska plastglas till överpris!
Kvällen kröntes av våra härliga grannar, ett "grabbgäng" från Trollhättan som inte riktigt hade koll på manskapet vilket resulterade i en desperat grabb som tyckte att vårt rum var en utmärkt genomfartsled till deras balkong, där vi tror han däckade.

(Långsvansbåt)
Dagen efter, av vissa budgetskäl vår sista heldag, bestämde vi oss för att ta en longtail till en avskild strand, 20 minuters båtfärd från huvudstranden. Det var vykortsstranden vi letat efter! Fantastiskt vacker och faktiskt inte så överbefolkad.

(klippa på väg till stranden)

(glada semesterfirare!)
På stranden lekte vi runt i tre timmar och tyckte vi skulle föreviga våra sjöjungfruliga egenskaper. Jag liknar mest en haj på jakt, men Lina nailade posen...

(varning)

(Vilken grace...!)

(Lina i paradiset)

(Vi tror den hette Sunny Beach)

(Den bjuder vi på..haha!)

Efter en kortare båtresa kom vi till Koh Lanta, där Katta var för sex år sedan. Det var faktiskt bara förändrat till det bättre, den röddammiga vägen var asfalterad! På en promenad till stan snubblade vi över stället där vi bodde, så denna bild är till Lisa och Sara, lite nostalgi! Den närmsta dörren i bild var vår, nr 105 tror jag.

Vi bor fram till i morgon på Pearl Beach, där denna flummige herre huserar med sina likasinnade i den oerhört softa reggae-influerade baren. Dessa killar har tagit flörtkonsten till en helt ny nivå!