Addendum

*In the rearview mirror*

I am back home now. Surreal, but nice. And very very familiar.
The moment I landed on Swedish soil again I just had the biggest smile and a nervous feeling about it all. I was also happy to actually land, since my flight to Heathrow ended in a little drama. We had lost parts of the nose wheel (which us passengers didn't know luckily) and the pilot wasn't really sure how bad it was. All this told to me by the steward as we were waiting for the airport bus..
As the sliding doors on Stockholm ARN opened, I stepped out to meet dad. But my two pirates were also there to my surprise, with flowers and pirate flags!! I think I just let out a scream and ran towards them, trying to capture it on film. Haha. The Japanese in me never rests.

After chatting away in my flat with Sara and Lisa it was time to go to Street Bagel Cafe, where we said our goodbyes just before I left for the airport 18 weeks earlier. Hanna joined us and it was great to be back, actually being abl to talk without webcams, msn-windows and bad internet connections.

Then it was time for dinner at my sisters. Dad picked me up and as we got closer to Folkungagatan the butterflies in my stomach just wouldnt keep still. I was gonna se Dolly again!
Would she remember me? Be happy or shy?
As I rang the doorbell I heard Ola tell Dolly that I was coming. And I could hear her shout.
When I stepped in she came running towards me, shouting "Katta! Katta!" smiling and giggling. Amazing little girl!

Anyway. The days after I came home have meant at least ten trips to the attic, carrying the contents of my flat back down from the attic in boxes.
I have also been to job interviews and trying to contemplate and sum up what I've actually just been through.

It's still hard to have perspective. But I thought I'd present some trivia.

During the past 4,5 months I have visited 4 countries and 33 different cities, towns, islands and villages.

I have boarded 11 different flights, and had at least 25 square meals onboard these flights.

I have spent 54,5 hours in the sky. The single longest trip was from Bangkok to London, 12 hours and 50 minutes.

At my turnaround point I was 17000 kilometres from home (Auckland, NZ).

I have covered a total of 42999 kilometres stuck in an airplane and who knows how many k's by bus, car and boat.

I have spent the night in roughly 35 different hostels, beachhouses, bungalows, cattle boats, monkey class buses and even a Rathole!

I have fought for my bedspace with termites, cochroaches, spiders, gecko's, rats, backpackers and bedbugs.

I have tried some new food, the most exotic being kangaroo meat, that Isaac managed to make eatable after I accidentally boiled it in the microwave oven. Kudos!

I have swum in the South Pacific Ocean, the Tasman Sea, the Pacific Ocean, the Andaman Sea and the Gulf of Thailand.

Yes, I am very happy to have done this trip. To have seen the things I've seen, met the people I did, and done the things I've done.
The most memorable activity is the dolphin swim in Kaikoura. And feeding Kookaburras. And diving on the Great Barrier Reef as well as off Koh Lanta. It is impossible to choose actually.

The last dinner on Khaosan Rd. Pad Thai with egg. 25 B.


We celebrated with a glass of wine on Suvarnabhumi Airport.


I'm trying to say some wise words. But it's just crazy talk I reckon!

Getting closer to Sthlm/ARN...

Landing!

A helpful man, however with no photographing skills, took this before I was to go through customs...

Dolly liking her new fisherman pants!

THANKS FOR TRAVELLING WITH ME!!

All my bags are packed...

..I'm ready to go..tror jag.

Nu när resan närmar sig sitt slut så känner jag ett visst behov av summering och avrundning. Men det är svårt att samla de senaste 4,5 månaderna i ett enda blogginlägg. Och framförallt eftersom jag fortfarande har en kort del kvar. Jag befinner mig fortfarande i semesterläge och har nog inte riktigt förstått att jag faktiskt gjort planer för helgen. I Sverige. Med alla de jag saknat så mycket.

Exotiskt så det förslår.

Det finns såklart höjdpunkter och lågvattenmärken med resan. Turligt nog har ingenting jobbigt hänt hittills, om jag räknar bort att någon med nyårslöften stal mina joggingskor under första bussresan i Thailand, så det kan bli en munter summering när jag väl är hemma igen. Jag och Lina har försökt klura ut någon slags topplista för våra respektive resor, som ju flätades ihop!

Jag ska inte ge mig på den ambitiösa summeringen nu, men inom kort kommer lite facts och stats från mina senaste månader. Kan inte riktigt begripa att det snart är över!

Igår fick jag och Lina iaf till lite sightseeing (trots att vi var småträtta efter en helkväll på Khaosan Rd) och vi fick mer än vi betalade för när vi hamnade, helt ovetandes, mitt i avskedsceremonien för kungens syster, som gick bort den 2 januari. Vi försökte komma in i palatset och templet men fanns oss stående på en avspärrad gata med tusentals svartklädda thailändare. Efter viss förvirring (här i Thailand jobbar man ju inte så mycket med information om vad som pågår) fick vi klart för oss att templet var avstängt och att det berodde på att självaste knugen var därinne och tog farväl av sin syster. Och det visade sig att han lämnade tempeområdet genom just den port som vi stod vid. Så, Lina fick minsann se Kungen och hans fru Drottningen på nära håll, vinkandes från en bil. Jag? Jag var upptagen med att plåta i vanlig ordning och lyckades få med allt av bilen utom just kungen. Men chauffören är också en viktig person.

Templet var otroligt vackert och vi gick runt ganska länge och tittade på allt guld och de otroliga statyerna och utsmyckningarna. Väldigt fascinerande.

Efter det gick vi och kompletterade vår flygvikt på Khaosan Rd, tyckte väl att väskorna var lite för lätta. Lina kommer nog få chartra ett eget plan på vägen hem! Vi åt sen en riktigt god middag på en parallellgata innan vi återvände till vårt lyxiga rum för packning och filmkollande.

Idag ska vi, alldeles snart, checka ut och sedan lägga oss vid poolen. Lina ska hämta sina snygga kostymer och vi ska hämta ut reskläderna hem, som tvättats för den stora dagen. Sen är det bara att vänta. Och tänka. Och glädjas.

För nu gott folk. Är jag snart på hemmaplan igen om allt går väl!

Ja jisses.

Näe. Jag kan bara inte få fram mer. Jag är faktiskt stum...

Sista partykvällen på Khaosan...

Ooohhh, det närmar sig nu...

Nu är jag tillbaks i Bangkok igen. För sista gången denna resa och förmodligen på ganksa länge. Känns som jag har gjort denna stad nu, eller tja, omgivningarna runt Khaosan då. Och efter idag kan jag lägga till Chinatown på den listan.

Jag och fina Lina kom hit igår efter ännu en uppvisning i thailändsk reseplanering. Vilket innebär försenad buss, oförklarliga stopp, service som görs efter resan påbörjats, exempelvis fylla luft i däcken, vi misstänker att det inte har läst avsnittet om förutseende åtgärder i körkortsteorin. Däckfyllandet föregicks f.ö. av en väldigt intressant sväng på motorvägen, där chauffören helt sonika körde över på andra sidan, la sig i vägrenen och tuffade på mot mötande trafik innan han svängde in på däckfirman. Såklart utan minsta förklaring varför. Dessutom kom han ju på att hans kusiner inte hade fått sin dagliga busslast lite försent, så vi svängde av motorvägen, körde tillbaks 15 minuter och fick äta överprisade oreos. Bara för att.
Nåja. Efter grisbåtar, nattbussar och sömnlösa sjukdomsnätter på div transportmedel är vi ganska härdade och tröstade oss med att det ju iaf var sista turen för denna gång. Och nästa gång ska vi inte vara backpackers i Thailand. Vi ska hyra limo och cruisa runt. Och bo i termitfria lyxbungalows.

Veckan på Koh Mak var obeskrivligt underbar. Ett av väldigt få kvarvarande paradis, som dock tysken Claus (som bott där i 7 år och källsorterar) berättade för oss håller på att säljas ut snabbt och bebyggas. Som alla andra ställen. Vi var helt hänförda första dagen (och resterande 6 dagar) över tystnaden, lugnet, stränderna fulla av palmer, som alla stränder en gång sett ut, och inga strandbarer vägg i vägg, serverandes buckets. Bara en fin liten gunga från en palm, som snabbt blev vår favorit i solnedgången med en eftermiddagsöl i handen.
Personalen på Baan Koh Maks beachcafe var väldigt om sig och kring sig över att vi mest läste hela dagarna, aldrig gick till baren på kvällen (vi insåg en kväll, när vi var borstade och nattade, att klockan var 20:45. Vi skämdes lite innan vi släckte lampan o somnade) och framförallt försökte de få oss att göra någon slags aktivitet, kajak eller moppe eller dagstur med snorklig'ng. Men vi låg under vår kokospalm och luktade på sandflugorna och var såååå lyckliga.

Det blev en lam partykväll med två hyperaktiva och ack så roliga engelsmän som jobbade i tokyo för British Council. Det verkar vara det lökigaste jobbet i världen, så det ska vi söka när vi kommer hem. TIllsammas med brittiskt medborgarskap!

När de hade åkt och lämnat endast sina strandmadrasser till oss så tog vi det lugnt igen. Men vi hyrde cyklar en dag och jäklar vad vi jobbade. I 35 graders hetta, och med livet som insats kastade vi oss ut i djungeln till ö-hundar, ormar och elaka mygg för att se vad ön hade att erbjuda. Ett tempel (nåja, en buddhafigur i en stor sal), en paradisstrand (en till) och lite annat smått och gott.
Vid tolv var vi nästan slut och promenerade tillbaks via stranden och åt lunch till applåder från cafepersonalen.

Idag har vi återigen kastat oss ut på äventyr, men i Chinatown denna gång. Jisses, det är inget för personer med stor integritetszon eller kitschallergi. Som tur är har vi ingetdera och njöt av att spendera våra absoöut sista slantar på massa fina saker.

Ikväll ska vi ta ett glas vin nånstans, äta gatuståndsmat på khaosan (4 kr för en superb Pad Thai) och sen förbereda oss för morgondagens äventyr som inklderar flytt till D&D Inn med poolen, besök till palatset och Thailands största tempel.
På måndag ska vi bara löka vid poolen innan vi beger oss till flygplatsen.
För sen är min långa resa över. Och hur det känns har jag inte kunnat sammanfatta ännu.
Jag får återkomma med det när jag fått verklighetskontakt igen.


Vår första smak av paradiset. Slow boat till Koh Mak.


Ja. Pedikyr är inget backpackers jobbar med.

Vi fick blommor när vi hämtades från piren!

Bungalowen. FÖrutom en tokstor spindel var det nog den minst djurbesökta. Och med ett badrum att dö för!

Världens bästa ljugarbänk, från vilken vi såg solen gå ner.

Kvällsprommis. Med sanden mellan tårna.

ännu en solnedgång.

Gummitillverkning

Thailändska poliser jobbar i en låda.

Mmm. Mak betyder kokosnöt förresten.

Lina testar torkad squid!

Chatchai, ägaren och Boy, hans lillebror bjöd på middag och öl näst sista kvällen.

Chin, vår lekkamrat sista dagen.

På väg från Koh Mak.

Definition of paradise

We are a bit pre-occupied right now, doing nothing on a crusoe island. We will check in later once back in busy bangkok!

To most of you, see you soon!

Vi ar lite upptagna just nu med att gora sa lite som mojligt pa denna paradis-o. Vi aterkommer nar vi ar tillbaks i stressiga Bangkok!

Ses snart!!

GOTT NYTT ÅR!!!

We have had a touch and slow recovery from whatever it was, but now we're doing ok and are actually going out tonight to celebrate the new year, along with about 30 million other people on Koh Chang!
It was a relatively smooth ride here from Bangkok, where we stayed two nights in order to get our sorry selves back on track. However, this time there was another surprise in store for us. There wasn't a single room to be found on all Koh Chang!

3 hours later, when we had given up, by a twist of fate and on behalf of a dutch couple that we got mistaken for, we actually got a room where we wanted and really cheap. And cosy. With a pool. There's gotta be a catch, we thought, but there was none to be seen. Until late last night. When Lina found a suspicious hole in the wall, which belonged to a nuch of rats. We just couldn't believe our bad luck, what's up with all the animals in our nightquarters??
But as from tomorrow we'll have a bungalow again.
And tonight well spend on the beach with all the other cool people:)

HAPPY NEW YEAR!
GOTT NYTT ÅR!

xmas tree on Koh Lanta.


Xmas eve at the buffe.

Xmas party on the beach!

Us sending some good luck for you back home!

Last day on Koh Lanta I had a Mango shake. Which is cheaper than.....

...the three hour luxury treatment Lina got, including massage and pedicure and all sorts of nice things!

We left the cockroaches....(note the tip from previous travellers...)

for a nice place in the sun on Khaosan...

..and on to the Rathole....looks nice but don´t be fooled!

Yesterday we met Camilla, Anna, Martin and Jörgen for a dinner on the beach!

Unfortunately they are spending new years at their hotel, so we have made new plans involving the beach and some dancing!

But first,

a Bacardi Breezer with the Rats!

(Who knows. We might get a Ratatouille for dinner)

It is very, very synd om oss

Vi har inte riktigt kommit till Koh Chang ännu. Som i tidigare avsnitt berättat har ju Lina såväl som Katten drabbats av varsin form av magåkomma, utan att gå närmare in på sjukdomsbild och liknande. Men en sak har det medfört. Feber och drastiskt minskad matlust. Så vår hemska nattbuss (kaxigt sade vi oss att nattbåt, numer även känd som grisbåten, skulle vi aldrig åka igen, men nattbuss, det är ju lugnt o soft.) till Bangkok, med vilken vi anlände kl 5 i morse, var inget trevligt färdmedel. Magsmärtor vid minsta intag samt ovilja att dricka vatten pga läskig toalett dit man endast går med någon slags deathwish, toppat med den briljanta idén att sätta ett intag till hela bussens luftkonditioneringssystem inne på sagda toalett (varför..varför?!?) gjorde att det inte fanns en chans i..någonstans att vi orkade sätta oss på en 7-timmarstur till Koh Chang direkt.
Så vi tog in på D&D Inn igen, för att unna oss sömn i en fräsch säng och sedan försöka hitta en läkare i stan.

Själva läkarbesöket slutade med att Lina blev något blodfattigare, men samtidigt lugnad, ingen Denguefeber eller Malaria, jag blev klämd på magen i sidådär 3 sekunder innan vi båda fick ungefär samma diagnos och vi båda har nu blivit pillertrillare av stora mått!
Jag har minst 5 läckra att knapra mig igenom före, under och efter måltid (vilket blir lite lustigt när måltiden består av en ynklig cheese sandwich) och Lina har lite antibiotika och annat skoj att krydda sina med!

Nåja - vi låter oss inte avskräckas så lätt, bara nästan, och har bestämt oss för en natt till i BK. Tryggheten i att veta att man är ok innan man sätter sig på en buss med äcklig toa överväger rädslan att få lungkollaps av smog.

Tråkigt jsut nu - ingen av oss hyser någon större lust till Thaimat. Som ju är så fantastiskt egentligen. Men för min del är den just nu nere och simmar med humrarna.

Vi återkommer när vi rehabat oss upp till ytan igen och då förhoppningsvis med fina bilder från Koh Chang och Anna och Camilla med sina hubbies!

Ajajaj...or Ouch as they say down under

Yes, well we have been a little umm, lazy with the whole blog thing lately, maybe it's cause of the stressful days on the beach, or the adventurous rides on our pink motorbike Mariam, or celebrating Christmas thai style (which of course included scuba diving).

OUr Xmas day was perfect (except for loved ones from everywhere missing). We started at 730, when we arrived at the dive shop, Palm Beach divers here on Long beach. After a lovely croissant and some nescafe' we boarded the speedboat that would take us to Koh Ha, approx 40 minutes from Lanta. We did two amazing dives, the first ones we did as dive buddies now that Lina is a certified Open Water diver.

We saw heaps of fish, lovely coral formations, a very poisonous banded sea snake, black and white, luckily he came in peace. We saw morays, one of which was so tiny, guess it was a tiny baby, we also saw trigger fish, lion fish and other interesting underwater creatures.
We enjoyed a lunch consisting of green curry and fresh fruit, before the second dive.

When we came back we decided it was time for a xmas beer and a hot tuna sandwich on the beach (this is when LIna suddenly pulled out the nice red santa hats, as pictured below almost like the ones dad always makes us wear at home..) We also thought we had to do the whole tropical paradise concept complete by having a Pina Colada before we went back to The Zoo (our bamboo hut on the beach that houses more than backpackers).
We tried to shape up and then went to Pearl Beach for the Xmas dinner, fashionably late by just one hour..
It was a good dinner, and there was some dancing round the palm xmas tree. We called our respective loved ones too, luckily Internet decided to join the xmas spirit...

After that we had a nice party on the beach, complete with pumping techno music and mosquitos on speed, so at 3am we decided it was time to head to bed, happy and just a little tipsy, as usual :)
Before we did though, we sent a blessing to everyone we like by sending off a small "balloon" thing from the beach, where we put nice messages and wishes. So if you suddenly win the lottery - you're welcome..!

Since then we have been sick but brave soldiers, yesteray we hired Mariam the pink scooter again and went to the other side of the island, learning that besides cochroaches, rats, termites and evil bulls outside bungalows, Thailand also offers venomous snakes with road rage.
We nearly squashed one on the road and for some reason it got up in attack position and almost got our feet. Kind of scary.

I (kat) have been feeling sick for 6 days now, with continuous stomach aches and fevers coming and going. Lina has been bragging about her (non-vaccinated) stomach of steel, but today whatever it is got to her too. And tomorrow morning we're off for a 24 hour trip to Bangkok, which is a bit worrying. Well, nothing a tough viking can't handle I reckon.

Tonight we tried to get to the restaurant which was a sight for sore eyes. Two miserable backpackers, completely out of it with fever and pains, but after a western meal and some pills we're feeling strong enough to walk the 400 metres back.

We'll post more pics soon!

Hope you all had a great xmas eve, as we did!

GOD JUL OCH TACK DETSAMMA!!! MELLY CLISTMAS!

Vi aterkommer efter julledigheten!

We'll be back after the Christmas leave!

Das Boot och vad som hände sen...

Vi lämnade Koh Tao, glada i hågen inför vårt äventyr på lugna paradisön Phi-phi. Enkel match tänkte vi, nattbåt är ju mycket bättre än buss, vi kan vandra runt och sova liggandes säkert.
De två naiva svenskorna begav sig till piren och skuttade ombord, med Oreo-kakor, kortlek och litervis med vatten, skrattandes åt alla landkrabbe-suckers som inte blivit upplysta om denna briljanta möjlighet...
Vi fick snabbt en kallsup när vi klättrat upp på övre däck, in i det svettiga (före detta grislastutrymmet?) rummet som mer påminde om en "solky" gympasal.
Nåja, hukandes under den generösa takhöjden (i thailändska mått mätt) på 150 centimeter insåg vi att de numrerade platserna innebar de ca 30 kvadratcentimetrar vi fick tillhanda att utöva vår skönhetssömn på...


(Varje flytväst representerar en sovplats..)

Efter en böljande färd på nio timmar och ett (1) toabesök, som vi helst vill glömma (men där Lina med bravur klarade av en intrikat kackerlackesituation, något hon är väldigt stolt över) stapplade vi i land bara för att fösas upp på en tuk-tuk tillsammans med den övriga boskapen. Det är magiskt hur thailändare kan trolla med utrymme. 10 turister med backpacks får ju lätt plats på två korta bänkar på en lastmoped. Easy-peasy!
Vi kördes till ett frukostställe som sett sin prime-time för längesedan, där de även hade mage att ta betalt för en trauma-generator till toalett.
Vid det här laget var vi ganska slitna och småsugna på att komma fram, men först väntade en kort busstur på ca 2 timmar där vår travel agent genom effektiv planering fått in inte mindre än fyra bussbyten. Imponerande!

(I väntan på de fyra bussarna, ca 6 på morgonen)

(Det fanns nästan inga spår efter den fruktansvärda katastrof som drog fram här för tre år sedan, men dessa skyltar påminner om faran)

Nåja. Slutligen kom vi fram till den lugna oas vi längtat till, Phi-Phi Don.

Eller var det Ibiza?

Alla våra strapatser (från termiterna i vår bungalow på Koh Tao via båtresan till Phi-Phi) hade tagit ut sin rätt. Vi lyxade till med ett rum på ett hotell som inte ens med god vilja faller under kategorin backpacker-accommodation. Men vi kände att 200 kr upp från en bambuhydda med hamnutsikt var befogat...

Vi tog seden dit vi kom och svingade några drinkar och våra lurviga med alla andra svenskar på tjugonånting...(ja, katta tänker utnyttja den termen in i det sista...). En skön kväll på strandbaren Carlitos, komplett med utspädda drinkar i gigantiska plastglas till överpris!
Kvällen kröntes av våra härliga grannar, ett "grabbgäng" från Trollhättan som inte riktigt hade koll på manskapet vilket resulterade i en desperat grabb som tyckte att vårt rum var en utmärkt genomfartsled till deras balkong, där vi tror han däckade.

(Långsvansbåt)
Dagen efter, av vissa budgetskäl vår sista heldag, bestämde vi oss för att ta en longtail till en avskild strand, 20 minuters båtfärd från huvudstranden. Det var vykortsstranden vi letat efter! Fantastiskt vacker och faktiskt inte så överbefolkad.

(klippa på väg till stranden)

(glada semesterfirare!)
På stranden lekte vi runt i tre timmar och tyckte vi skulle föreviga våra sjöjungfruliga egenskaper. Jag liknar mest en haj på jakt, men Lina nailade posen...

(varning)

(Vilken grace...!)

(Lina i paradiset)

(Vi tror den hette Sunny Beach)

(Den bjuder vi på..haha!)

Efter en kortare båtresa kom vi till Koh Lanta, där Katta var för sex år sedan. Det var faktiskt bara förändrat till det bättre, den röddammiga vägen var asfalterad! På en promenad till stan snubblade vi över stället där vi bodde, så denna bild är till Lisa och Sara, lite nostalgi! Den närmsta dörren i bild var vår, nr 105 tror jag.

Vi bor fram till i morgon på Pearl Beach, där denna flummige herre huserar med sina likasinnade i den oerhört softa reggae-influerade baren. Dessa killar har tagit flörtkonsten till en helt ny nivå!

Vi tog oss en öl och en middag där igår kväll!

(Neve Campbell?)

Idag intog vi stranden, som heter Long Beach. Vi har hittat ett nytt ställe att bo på, billigare och närmare stranden.

Long Beach. Trots namnet är den faktiskt ganska lång.

(Jon Skolmen?)

Happy Feet...

Vi tog oss en härlig stund i en öppen hydda där vi avnjöt nystekta cashwnötter tillsammans med solnedgång.

Förträfflig mangoshake..

(Pamela Anderson?)
Johanna, Ola, jag tror vi har en ny Little Miss Corn-bild..

(Katie Holmes?)

Efter en lång, odrägligt lat dag på stranden gick vi rakt in i solnedgången...

(Drew Barrymore & Cameron Diaz?)

(OBS! Alla eventuella tecken på hybris i detta inlägg är rent slumpmässigt och har ingen som helst verklighetsförankring.)

(OBS! All signs of authors twisted self images in this post is merely accidental and not realistic at all)

PS....New videos available on youtube / Nya videos uppladdade på Youtube! Klicka på videoikonerna i vänsterspalten!